Du är här: Start / Läsvärt / Andakt

Andakt i midsommartid

Tack Gud, för att du är nära oss i varje stund. Tack för att jag alltid kan vända mig till dig med det som finns i mitt liv. Tack för att du hör min bön.

Psalm 752

1 Mosebok 6:30-44

Markus 6:30-44

Predikan

Så lev Guds nu av Guds nåd får du ta emot var stund ur Guds hand. I Guds nu och i vårt nu ser vi oss om kring. Från dag till dag förändas naturen omkring oss. Där rapsen för några veckor sedan lyste illgul blommar vallmo och blåklint i vägrenen tillsammans med uppstudsiga Lupiner. Ena dagen hänger Gullregnsklasar i träden, nästa strålar rododendron. Gräs, örter, färger, dofter, naturen är så mättad, så till brädden fylld av liv. I varje stund sker något nytt, i det lilla och i det stora. Livets Ande liksom klär sig i sommar just nu. I allt levande andas Skaparen själv. Hur kan en inte ha en tro på Gud när det finns träd, tänker jag, och när jag ser hur allt har sitt sammanhang. Atomers och planeternas rörelser, ultraljudsvågor och strandens vågskvalp. Skapelsen andas helig Ande som varje dag, i varje nu, förnyar jordens ansikte.
Gud lämnar aldrig sin skapelse. Inte oss. Gud låter vattnet från den stora översvämningen sjunka undan, och livet kan börja om. Så är det i naturen under årets gång, att livet förnyas och så är det i vår egen tillvaro. Kaosets vattenmassor som väller över oss, sorgens hav som vill dränka oss, maktlöshetens strömmar som drar oss nedåt i olika tider i livet, sjunker så småningom undan. Fast mark uppenbaras under fötterna på oss och nytt liv kan spira efter förlusten, det krossade äktenskapet, det som jag längtade efter som inte blev.
Och när molnen hopas i livet, då framträder tecknet för Guds förbund med allt levande, allt som andas och rör sig. När regnbågen visar sig påminns vi, och då påminns Gud om att Gud aldrig mer ska låta vattnet bli till en flod som utplånar världens varelser. Kaosmakten får inte sista ordet. Regnbågen visar sig när molnen hopas och är tecknet för Guds förbund med alla varelser av alla de slag. Ingen lämnas utanför. Regnbågens prisma bryter ljuset i alla färger, och inbegriper oss alla oavsett var vi kommer ifrån, vem vi älskar, hur gamla vi är eller vad vi kan och vet. Vi har alla del i förbundet som om Guds kärlek och närvaro.
Gud kommer nära. Tiden är förbi då Gud skickade gräshoppor och översvämningar för att göra sin röst hörd. Nu har Gud kommit in i sin skapelse för att leva nära mänskligheten. Gud blir en person i Jesus. Det stora oändliga som rymdernas skapare är kommer nära och blir närgånget och personligt i relationen till Jesus.
Jesu mänsklighet gör honom så levande, så sann. Sårbarheten, vänskapen, medlidandet han känner och behovet av att dra sig tillbaka för att vila. Det blev inte så, att de fick vila när de drog sig tillbaka till en öde trakt. Det blev inte som det var tänkt. Det känner vi igen, att det inte blir som det var tänkt. Men i det som är skapar Jesus förutsättningar. På samma sätt kan vi I varje stund urskilja vägar och får ta emot nåd ur Guds hand. När vi befinner oss på platser som ger näring.
Ge dem något att äta, säger Jesus. I berättelsen om brödundret i Markusevangeliet.
När jag läser den här texten om brödundret kommer jag att tänka på att vi ofta blickar längre bort och tänker att lösningen på våra problem finns någon annanstans än här, där vi är just nu.
Jesus visar att är lösningen finns närmare. Att allt redan finns här hos oss. Hur många bröd har ni, frågar han. Be dem slå sig ner i matlag där det finns grönt gräs. Han ber dem vara där liv och näring finns. Där vill Gud att vi ska vara. Med blygsamma fem bröd och två fiskar mättas fem tusen män. Hur många kvinnor och barn som var med förtäljer inte historien. Vi kan bara föreställa oss.
Lämna inte mig, tänker jag att Jesus säger till oss. Gå inte iväg och sök dina svar på livets frågor på andra ställen. Stanna på de platser som ger ditt liv näring. När du lever nära mig öppnas möjligheter.
Jag tror att vi alla har mer än vi anar. Bröd och fisk att dela med oss av, våra tillgångar, materiella som andliga, erfarenheter och gåvor. När vi delar med oss av oss själva är vi med och skapar.
När Jesus bryter brödet inspirerar och hjälper han andra att dela med sig. När vi firar nattvard gör vi på samma sätt, lyfter brödet, tackar, bryter det och delar och då är Jesus närvarande. Vår nattvard och brödundret är en försmak av den himmelska måltiden, och redan här och nu räcker det vi har till alla.
Brödundret, motiverar oss att kämpa för en rättvis fördelning av jordens resurser. Resurserna finns redan i vår värld, mat och vatten, ändå står västra och mellersta Afrika i den svåraste svältkatastrofen sedan fyrtiotalet. Lever vi nära Jesus, på platser som ger näring, som här där livets Ande i detta nu liksom klär sig i sommar och andas i allt skapat, behöver vi gå och se efter vad vi själva har, tacka Gud, dela med oss, och vara med och låta svältens flod rinna undan så att livet förnyas.
Så lev Guds nu av Guds nåd får du ta emot var stund ur Guds hand.


Bön:

Gud jag ber för världen, allt skapat. Tack för allt det vackra.
Jag vill be för alla platser där det råder krig och konflikter. Var med alla som hungrar, törstar och är på flykt. Förbarma dig över vår värld.
Jag ber för alla som sörjer. För alla som är sjuka och ensamma.
Jag ber för de som står mig nära och för mitt eget liv.
Jag ber för det som ligger framför mig. Visa mig din väg och hjälp mig att leva så att jag påminns om din närvaro i mitt liv i varje stund. Amen


Psalm 202


Alla rättigheter reserverade Bjärreds församling
Svenska kyrkan
2017
Besöksadress Bjärreds församling Öresundsvägen 9
237 35 Bjärred
Postadress Bjärreds församling Öresundsvägen 9 237 35
Telefon 046-29 40 50 E-postadress bjarreds.forsamling@svenskakyrkan.se