Du är här: Start / Vuxenverksamhet / Mötesplatser Vuxen / Pilgrimsvandring / Pilgrim i hembygd

Bjärreds församling, omvärldsbeskrivning

Medan dagen ännu är ny går vi längs pilgrimsvägen utmed Öresundskusten. Vi går i vått och torrt, på landsväg, längs slingrande stigar genom skog, öppen natur och jordbrukslandskap. Längs landsvägen går jag tillsammans med ett tiotal pilgrimer jag mött vid kyrkan i Barsebäck. Vi går i koncentrerad tystnad och det enda jag hör är stegen i gruset från dem som går efter mig tillsammans med vindens sus, fågelsången och de råmande korna. Jag heter Helge Pilgrim och leder en pilgrimsvandring där målet är Bjärreds församling.

Vi går landsvägen över Lödde å in i Bjärreds församling och kan skymta Borgeby vita medeltidskyrka när vi följer Borgeby slottsväg och snart hör de välkomnande kyrkklockorna ringa. Kyrkan ligger alldeles intill Borgeby slott och är troligen byggd som en slottskyrka och sägs under tidig medeltid vara förbunden med slottet genom en mur och en underjordisk krypgång. Kyrkan är en omtyckt bröllopskyrka och har en vacker inramning av kyrkogården som vätter österut med den nya askminneslunden mot det skånska landskapet.
Kyrkan är en av pilgrimskyrkorna i Bjärreds församling och en skylt vid grinden berättar följande:

"Den inre borgen
Kung Harald byggde på sent 900-tal en ringborg här i Borgeby. En borg ger skydd. De tjocka murarna är resta för att hålla fienden ute och friden innanför murarna. Karmelitnunnan Teresa av Avila skrev år 1577 boken "Den inre borgen". Hon hade fått i uppdrag att till sina medsystrar dela med sig av sin egen inre vandring i bönens värld. Bilden hon använder är den medeltida borgen. Vandringen inåt sker genom sju olika boningar. När människan nått allra längst in i den sjunde boningen når hon platsen "där de mycket hemliga mötena mellan Gud och själen äger rum". I en tid med alltför många förströelser kanske det är ännu viktigare att söka sig mot de inre rummen."

Vi går tillbaka genom den vackra slottsparken förbi "Börjes torn" och här ser vi kor som betar på andra sidan ån och kan även skymta Löddeköpinge kyrka. Och en vision infinner sig osökt. Tänk vilken fin vandringsled det hade varit med en bro över ån här och en naturlig förbindelse med Löddebygdens församling.
Nu går vi tillbaka upp på Borgeby slottsväg mot Bjärred och jag är försjunken i mina egna pilgrimstankar med E 6:ans bullrande motorljud i bakgrunden. En pilgrimsvandring går längs vägar och stigar, men är också en inre vandring. Det sker samtidigt något inom mig som människa, man upptäcker mer av sig själv och får nya perspektiv på tillvaron.

Vi närmar oss nu det "nya Borgeby" med modern villabebyggelse och här har ett begynnande köp- och företagscentrum tagit form. Vägen mot Bjärreds tätort går via Österleden och vi närmar oss det "Gamla Bjärred" och Bjärreds centrum som förändrats till det bättre och numera bl a även inrymmer en bank. Här strålar busslinjerna från Malmö, Lund och Landskrona samman och de täta bussförbindelserna tror jag underlättar för de flesta som ska ta sig till jobbet eller till gymnasieskolan i någon av de närliggande orterna. I centrat finns också en välsorterad ICA-butik, apotek, en blomsteraffär och ett par lunchrestauranger, men de största utrymmena har ett gym och en fastighetsmäklare. Här finns också läkare, vårdcentral och tandläkare. Det är nära lunchtid, men inte mycket folk i rörelse här trots att den stora parkeringen utanför verkar vara full. Centrat ger numera ett mer tilltalande intryck och jag tror att många bjärredsbor uppskattar den hittills gjorda ansiktslyftningen som förhoppningsvis kommer att locka fler butiker att etablera sig här. Alldeles intill ligger en av Bjärreds två högstadieskolor och ett välförsett folkbibliotek. Mitt emot, på andra sidan vägen, ligger en Statoilmack. Ur miljösynpunkt har den ett olämpligt läge här i det centrala Bjärred och det finns långtgående planer på en flyttning utanför tätorten i samband med "Flädierondellens" ombyggnad.
Vi följer Norra västkustvägen genom samhället och passerar ett par pizzerior, en Netto-butik och ett grönsakstorg. En vägvisare visar oss mot Bergakyrkan in på Öresundsvägen.

Bergakyrkan och Bergagården med pastorsexpeditionen invigdes 1974 och de vita" längorna" minner om den gamla skånska gården som låg här tidigare. Kyrkan är den sjävklara samlingspunkten i församlingens gudstjänstliv och många församlingsbor besöker regelbundet Bergagården för att delta i församlingens många olika aktiviteter.
Vänd mot väster vid ingången till Berga skymtar man Öresund och vid denna pilgrimskyrka finns också en skylt där jag läser följande och blir påmind om ett par av pilgrimens nyckelord, bekymmerslöshet och andlighet.

"Lä
I Skåne blåser det mycket och ofta. Vindarna ligger på från havet i väster och drar in över det öppna, oskyddade landskapet. Genom tiderna har den kringbyggda gården gett skåningen ett rum med lä i mitten. En skyddad plats, ett andrum i stormen.
Så är Bergagården med Bergakyrkan byggd på 1970-talet. Som en skånsk kringbyggd gård. Med lä i mitten. På Bergagården bor det ingen. Platsen är till för varje människa som behöver en stunds vila och krafthämtning, gemenskap och stillhet. Men livet levs där ute, i vardagen. Och efter en stund i lä vandrar man ut igen. Lite gladare. Lite modigare och lite mindre ensam. Även de dagar när stormen ligger på i ens liv."

Så vänder jag och de andra pilgrimerna tillbaka på Öresundsvägen. Vår vandring fortsätter längs Lundavägen och här blandas gammal och ny bebyggelse. Vi går förbi Flädie gamla skolbyggnad, som ersatts av den moderna Alfredshällskolan och en av Bjärrreds elva förskolor belägna i villaområdet i Bjärreds södra del. Flädie skola är sedan länge nerlagd och är numera bostadshus. Nu följer vi gång- och cykelvägen ut ur Bjärred innan vi vänder in på Flädie kyrkoväg mot Flädie by. Här möter oss gammal bebyggelse igen och snart är vi framme vid Flädie kyrka, församlingens konsertkyrka och en populär bröllopskyrka. Intill kyrkan ligger byns medelpunkt, Flädie lantmannaaffär. Vi följer vägen genom byn förbi den vida berömda Flädie mat- och vingård, som bland mycket annat passande nog arrangerar bröllopsmiddagar.

Vår dagsvandring fortsätter på cykelvägen mot Fjelie förbi åkrar och ängar. Vi vandrar ännu i tystnad och försöker koppla bort motorljudet från motorvägen under bron vi vandrar på och jag tänker på hur stressigt vardagslivet kan vara. Det är så mycket man ska hinna med. Under pilgrimsvandringen får jag en chans att varva ner ordentligt och vädra ut hjärnkontoret. Det känns skönt att bara följa med och helt inrikta sig på vandringen. Man får tid att reflektera över sitt eget liv. Det är så befriat från många av de krav som omger oss då man vandrar. Tankarna från djupet kommer fram lättare. Att vandra i tystnad blir på sätt och vis en vandring på både det inre och yttre planet. Medan jag går där i mina egna tankar upptäcker jag plötsligt att vi passerar genom Fjelie by och är framme vid ännu en av församlingens pilgrimskyrkor, Fjelie kyrka, och jag läser på skylten vid grinden:

"Att återfå sina färger
Här inne i Fjelie kyrka fanns en skön skulptur snidad på 1300-talet. Den föreställde Maria som ammar Jesusbarnet. Hon var rikt bemålad i rött, blått och guld. När reformationen kom till Danmark på 1500-talet bars de älskade Mariabilderna ut ur kyrkorummen och gömdes på kyrkvindar eller i uthus. Där tappade hon all sin färg. Maria från Fjelie hamnade på Historiska museet i Lund där hon nu står, vacker men färglös. Församlingen saknade sin Mariabild och lät göra en ny. En kopia som är rikt bemålad i rött, blått och guld. "Våga vänta", säger hon till varje betraktare som känner sig färglös, "våga vänta"."
Någon har beskrivit Fjelie kyrka som "församlingens pärla", som är från tidig medeltid och fantastiska romanska och gotiska kalkmålningar pryder kyrkans interiör. 1946 fick kyrkan ett astronomiskt ur, som visar nästan lika många uppgifter som förebilden i Lunds domkyrka.
För att bl a kunna bevara de värdefulla kalkmålningarna hålls kyrkan för närvarande stängd och föremål för en genomgripande renovering. Återinvigningen är beräknad till hösten 2016.
Intill kyrkan ligger Fjelie gamla skolbyggnad, nedlagd sen många år, och ser ut att nu inrymma bostäder.

Nu bryter vi tystnaden och vandrar vidare genom jordbruklandskapet där stora lantbruksmaskiner ses rulla. Vi går nu söderut genom Lilleby och snart ser vi staden med domkyrkans båda torn i horisonten. Vi börjar samtala lågmält med varandra i delandet av dagens upplevelser och intryck och så småningom skiljs våra vägar. Mina nya pilgrimsvänner fortsätter Önnerupsvägen mot Lund, medan jag väljer att stanna över natten i Bjärreds församling och vandrar genom den lilla byn Önnerup och vidare på Tolvevägen. När jag når Bjärred ses "Strandstenarna" avteckna sig mot den klara hösthimlen och Lommabuktens höstmörka vatten tonar bort i horisonten. Kanske kan framtidsvisionen om en kyrkogård, en minneslund här i denna del av Bjärred så småningom bli verklighet.

Nu kommer jag in till Bjärred söderifrån på Södra Västkustvägen, kantad med grönskande bokar och passerar Bjersund, sjukhem under en period, men sedan några år ombyggt till bostadshus som inrymmer eftertraktade lägenheter. En vägskylt visar mot "Långa längan", en omtyckt oas i Bjärred och lite längre fram "Stationen", fritidsgården som minner om en tid då Bjärred hade järnvägsförbindelse med Lund och Malmö. Här ligger också "Sommarkiosken", en gång "världsberömd" för sin mjukglass. Jag går längs ParkallÚn till den 500 meter "Långa Bryggan". Med kallbadhuset och restaurangen längst ut utgör den Bjärreds landmärke och är en omtyckt samlingspunkt. Jag vandrar vidare längs stranden till det svaga motlutet i Öresundsvägen och snart ser jag Bergakyrkans klockstapel. Jag är framme och får njuta välbehövlig vila och kvällsmåltid på Bergagården.

Hans-Ingvar Hansson alias Helge Pilgrim

Alla rättigheter reserverade Bjärreds församling
Svenska kyrkan
2017
Besöksadress Bjärreds församling Öresundsvägen 9
237 35 Bjärred
Postadress Bjärreds församling Öresundsvägen 9 237 35
Telefon 046-29 40 50 E-postadress bjarreds.forsamling@svenskakyrkan.se